Moské

En moské, i sin mest grundläggande form, är helt enkelt ett rent område avsedd för böner. Moskéer över hela världen har antagit olika arkitektoniska former som speglar lokala kulturer. De sträcker sig från fristående paviljonger i Kina och fulländade gårdar i Indien till massiva ståtliga byggnader i Turkiet och glas- och stålkonstruktioner i USA. 

När du går in i en moské kan du bli häpnad av arkitekturen och den kalligrafiska dekorationen baserad på den arabiska skriften eller av ljuset och rymligheten på dessa platser där muslimer har samlats i århundraden för de fem dagliga bönerna och andra gudstjänster.

Fredagsbönen, den som är valfri för kvinnor och obligatorisk för män att genomföra i moskén, är en veckovis församlingsbön som inkluderar en predikan (khutbah) av imamen (den ledande) som lyfter fram sociala frågor samt uppmanar muslimerna till ett dygdigt liv. Imamen, till exempel, reciterar följande vers från Koranen i slutet av varje predikan: “GUD befaller att rätt och rättvisa skall råda [människor emellan och befaller dem] att göra gott och att vara givmilda mot de närmaste, och Han förbjuder alla skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och förnuft och allt som innebär en kränkning av andras rätt. Han förmanar och varnar er, för att ni skall lägga det på hjärtat.” (Koranen 16: 90). 

I Islam är det inte nödvändigt att befinna sig i en moské för att be till Gud eftersom Gud inte är begränsad till en byggnad, som profeten Muhammed sa, “Hela jorden är en moské.” Men den traditionella moskén består av en kupolbyggnad och en minaret där kallelsen till bönen utförs. Det finns ingen altare bara den enkla ytan att be tillsammans på, och ofta en nisch (mihrab) för att indikera Meckas riktning som de troende vänder sig till under bönen.