Universum, med alla dess livliga och livlösa delar, är värdefullt; eftersom den innehåller en unik balans och en magnifik integritet. Den heliga Koranen säger: “Ser du inte att Allah har underordnat dig vad som än är i himlen och vad som än är på jorden och rikligt skänkt dig Hans välsignelser, [både] uppenbara och osynliga?” (Luqman, 31:20). Vi människor har nytta av otaliga levande varelser, växter och djur; vi kan dock inte göra anspråk på något ägande över dem; för det är Allah som är Herren och ägare till allt som existerar (As-Sāffāt, 37:5). Allah kräver av människor att respektera rättigheterna för varje skapelse när de anförtros dem för deras tjänst (Al-Ahzāb 33:72). Vi har alltså ett visst ansvar gentemot den miljö vi lever i. Islam lär oss det olämpliga att bara se djur som en källa till mat. Även om de är skapade för vår nytta och tjänst, har de alla ett värde och en mening i sig själva när de tar emot sin existens från Allah, Skaparen. Ett sådant medvetande förväntas av muslimer i deras interaktion med omgivningen. Om vi ​​som människor insisterar på att bryta mot gudomliga order och moraliska regler i våra relationer med omgivningen, kommer världens ordning oundvikligen att störas (Se Al-Rūm 30:41).

Koranens verser och profeten Muhammeds (s.a.w.) hadither lär oss hur man behandlar djur och växter som kompenserar för miljön vi lever i. Profeten Muhammed (s.a.w.) förbjuder urinering i vattningsställena och på gator, och i skuggan av träd där människor tar skydd och vilar (Sunan Abi Dawud 25). Han varnar oss för att slösa med vattenresurser. Han gick en gång förbi Sa’d när han utförde tvagning, och han frågade: “Vad är detta extravagans?” Sa’d frågade: “Kan det finnas någon extravagans i tvätten?”. Profeten svarade: “Ja, även om du är på stranden av en strömmande flod”(Sunan Ibn Majah, 425). Idag i en värld där torka, global uppvärmning, minskade vattenresurser och luftföroreningar och liknande ökar, vi borde mer uppmärksamt lyssna till vad den islamiska läran har att säga om att förorena miljön, överkonsumera och konsumera naturresurser på ett oansvarigt sätt.

För att skydda och rehabilitera livsmiljön sa Muhammad (s.a.w.) följande: “Om den sista timmen kommer medan du har ett skott av en växt i dina händer och det är möjligt att plantera den innan timmen kommer, bör du plantera den “(Al-Albani bok 1, Hadith 4). “Det finns ingen bland muslimerna som planterar ett träd eller sår frön, och sedan en fågel, eller en person eller ett djur äter av det, utan betraktas som en välgörenhetsgåva till honom.” (Sahih al-Bukhari 2320) Enligt islam har vi människor ansvar gentemot marken; den bör återupplivas, odlas och göras användbar för levande ting. Profeten Muhammed (s.a.w.) påbjuder följande: ”Den som har mark, låt honom odla det; om han inte kan, låt honom ge det till sin bror för att odla”( Sunan an Nasa’i 3881).

Profeten Muhammed (s.a.w.) lär muslimer att skydda djur genom att förse dem med tak över huvudet, städning och näring; om de blir sjuka måste de tas om hand ordentligt. Han lät inte sina riddjur överanstränga sig, beordrade att fårhagarna skulle hållas rena och behandlade till och med djurens sår själv.

Islam förbjuder all grymhet mot djur. Så mycket att profeten gjorde följande kommentar: “Om någon dödar så mycket som en sparv, eller något större, utan en rättvis orsak, kommer Allah den allsmäktige fråga honom om det på Uppståndelsens dag” (Sunan al-Nasā’ī 4445). Han beordrade strängt att inte skada djur (Ṣaḥīḥ Muslim 2116); eftersom han också förbjuder att döda hundar, såvida de inte hotar människor (Ibn Majah, Sayd, 2), djur som slåss för underhållning och att använda dem som måltavlor (Muslim, Zebâih, 58; Abu Dâvûd, Jihâd, 51).

Profeten Muhammed (s.a.w.) berättar historien om en man som gick ner till en brunn i öknen och fyllde sina skor med vatten för att ge det till en hund som slickade marken på grund av törst. På grund av detta beteende var Allah nöjd med den mannen och förlät honom (Ṣaḥīḥ al-Bukhārī 6009, Ṣaḥīḥ Muslim 2244). Islams profet (s.a.w.) berättar en annan historia där en kvinna som blev arg på sin katt och fängslade den tills det stackars djuret dog av svält. Den kvinnan, säger profeten oss, förtjänade evigt straff för detta beteende (Ṣaḥīḥ al-Bukhārī 3295, Ṣaḥīḥ Muslim 2242). Medan mannen som vattnade hunden belönades för att han respekterade dess rätt att leva, straffades kvinnan som fängslade katten för att ha berövat katten detsamma. Därför förväntas muslimer skydda alla levande varelser på jorden.

Profeten Muhammed (s.a.w.) när han gick förbi en kamel vars rygg hade fallit ner på magen på grund av hunger, sa följande, “Frukta Allah angående dessa bestar som inte kan tala. Rid på dem medan de är friska, och ät dem medan de är friska” (Sunan Abī Dāwūd 2548).

Under en expedition hittade några följeslagare två fågelungar och tog en av dem. Profeten (s.a.w.) lade märke till att deras mamma flyger på jakt efter sitt barn och sa: “Vem sörjde detta för dess unga? Återlämna dess unga till den” (Sunan Abi Dawud 2675). Vid ett annat tillfälle, medan han var på väg för att erövra Mecka med sin armé, såg han en honhund på vägen, vagga sina valpar och di. Han gav omedelbart en följeslagare i uppdrag att stå bredvid hundarna och beordrade att ingen av soldaterna skulle röra hunden och dess valpar.

Islams profet (s.a.w.) godkände inte något fysiskt våld mot djur, inte ens några dåliga ord som talats till dem. Han ville en gång att en kvinna, som förbannade kamelen hon red på, skulle ta sig av djuret och befria det (Ṣaḥīḥ Muslim 2595).

Islam uppmuntrar oss att vara medkännande och goda mot alla varelser; och samtidigt för att upprätthålla den magnifika balansen i naturen som skapats av Allah, säger Skaparen (s.w.t.) Profeternas sigill: “Allah är barmhärtig mot dem som visar nåd mot andra” (Sahih Al-Bukhari); “Var barmhärtig mot dem på jorden, så kommer Han över himlen att vara barmhärtig mot dig” (At-Tabarani och Al-Hakim). Kort sagt, islam förbjuder strängt allt beteende som stör naturens gudomliga balans och skadar dess integritet (Al-A’rāf 7:56). Muslimer ska ha en medvetenhet om det inneboende värdet av varje levande varelse som Allahs verk och tecken, eftersom de alla är anförtrodda åt oss som Hans ställföreträdare (Khalifa) på jorden.