Muslimerna är av tron att den heliga Koranen och dess fullständiga text kom till genom en uppenbarelse. Vartenda ord i Koranen uppenbarades på arabiska av Allah (Gud) till profeten Muhammed (frid vare över honom) via ärkeängeln Gabriel över ett tidsspann på 23 år, under 700-talet. Uppenbarelsen av Koranen började när Profeten var fyrtio år gammal. Koranen består av ungefär 600 sidor, 114 kapitel och 6,236 verser. Längden på kapitlen varierar, varav den längsta består av 286 verser och den kortaste av endast 3 verser. 

Profeten Muhammed (frid vare över honom) var varken läs- eller skrivkunnig och tog därför hjälp av sina tidiga följeslagare som ivrigt memorerade och nedtecknade varenda uppenbarelse så som de blev uppenbarade. Då profeten dog, var Koranen redan komplett och många hade memorerat den i sin helhet. 

Inom loppet av två år efter profetens död, sammanställde Abu Bakr, den första kalifen Koranen till ett manuskript vilket lade grunden för den auktoriserade upplagan som så småningom distribuerades till varje muslimsk provins under tiden då Uthman, den tredje kalifen regerade. Anmärkningsvärt, är att några av dessa tidiga manuskript förvarats och kan fortfarande beskådas i museer idag. På så sätt har Koranens historiska autenticitet bekräftats, och dess text har bevarats så ömsint att endast en auktoriserad version existerar (på arabiska).

Ordet “Koran” betyder recitation, och den första versen som uppenbarades till profeten Muhammed lyder, “Läs i din Herres namn, Han som har skapat…” 

Medan tidigare skrifter blivit skrivna och spridda till andra av en elit bestående av präster och skriftlärda långt efter döden av religionens grundare, kunde Muhammed likt många andra som levde på tiden varken läsa eller skriva, och detta markerade starten på ett nytt sätt att kommunicera vad gäller lärande och utveckling. 

Följaktligen tror muslimer på den ursprungliga formen av samtliga böcker som nämns i Koranen: Mose Tora, Davids Psalmer och Jesu evangelier. Koranen nämner också Abrahams skriftsamling.

Då Moses samtida var utomordentligt skickliga inom magi, var hans största mirakel att besegra de bästa magikerna i Egypten. Jesus samtida var kända som skickliga läkare och således var hans mirakel att råda bot på obotliga sjukdomar. Araberna, profeten Muhammeds samtida var kända för deras vältalighet och fantastiska poesi. Således var profeten Muhammeds stora mirakel Koranen, som inga poeter och talare kunde producera någon motsvarighet till, trots den upprepade utmaningen från Koranen själv: “Säg, om människor och osynliga väsen i samarbete försökte åstadkomma något som skulle kunna jämföras med denna Koran, skulle de misslyckas, även om de gav varandra all hjälp!” (Koranen 17: 88).

Koranen är vördad av muslimer som Guds slutliga skrift. Dess verser är och har kärleksfullt reciterats, memorerats och implementerats av muslimer från alla nationer sedan dess uppenbarelse. Det är verser ur Koranen som muslimer läser under de fem dagliga bönerna. De trofasta är inspirerade, tröstade, och ofta rörda till tårar av vältaligheten och den poetiska bildframställningen.

Sedan fjorton århundraden har muslimer världen över skrivit verser ur Koranen i olika vackra kalligrafiska former, vilka oftast utvecklades och förfinades av Ottomanska turkar. Faktum är att, de finaste kalligrafiska skrifterna har bevarats i Istanbul. Ett berömt ordspråk lyder: “Koranen uppenbarades i Mekka, reciterades i Egypten och skrevs i Istanbul.”

I tillägg till dess skönhet, innehåller Koranen många verser som noggrant beskriver olika naturfenomen inom diverse områden såsom astronomi, geologi, och embryologi. Forskare har funnit dess beskrivelser oförklarligt giltiga för att vara en bok som dateras till 700-talet.

Av den anledningen föreföll det sig naturligt att konflikten som uppstod i Europa under medeltiden mellan tro och orsak, religion och vetenskap, aldrig uppstod inom Islam. Koranen uppmuntrar människor vid upprepade tillfällen i sina verser, att reflektera och använda sitt intellekt. Även om det inte är en vetenskaplig bok, uppmanar verserna människan till att reflektera över Guds ära, samtidigt som Koranen lyfter fram underverken av naturen eller att dra lärdom från historien.

Muslimer tror att Koranen är en levande uppenbarelse i modern tid, vilken tillåter sig själv uppenbaras på nytt längs tidens gång. Eftersom det är ett speciellt budskap från Skaparen till mänskligheten, kommer den som funderar över syftet med livet och meningen med 

existensen, att finna den (Koranen) som en utmärkt vägledare. I det inledande kapitlet (al-Fatiha), som beskrivs som 

essensen i Koranen kan man läsa: “I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges namn. Lov och pris tillkommer Gud, världarnas Herre, den Nåderike, den Barmhärtige, som allsmäktig råder över Domens dag! Dig tillber vi; Dig anropar vi om hjälp. Led oss på den raka vägen – den väg de vandrat som Du har välsignat med Dina gåvor; inte de som har drabbats av (Din) vrede och inte de som har gått vilse!”.

Koranens huvudsakliga budskap till människan är att återvända till Källan för all existens och Givaren till allt liv, och att tjäna Honom med ett rent hjärta, fri från avgudadyrkan och vidskepelse. Den förkastar konceptet av frälsning eller särbehandling baserat på etnicitet, ras eller hudfärg. Själslig frälsning uppnås genom gottgörelse för sina synder med en uppriktig avsikt att inte upprepa ens misstag i framtiden. Det finns ingen officiell prästerskap inom Islam, och “imamen” är helt enkelt en kunnig böne-ledare; som biktar sina synder enbart till Skaparen.

Koranen presenterar sig själv som en vägledning för mänskligheten som helhet. Den är inte till för ett visst folkslag, plats eller tidsperiod. Den kopplar sina argument till grundläggande värderingar inom tro och etik medan den fastställer en del lärdomar av folkslag genom historien. Den kräver inte av människan att tro blint, och den vänder sig till “människor som använder sitt förstånd”. (Koranen 30: 24). Den vill att människan funderar om sig själv och om existensen; om jorden och bergen; målnen och skyn; solen, månen och planeterna i sin omloppsbana; och alterneringen av natt och dag. Den ber oss att reflektera över våra egna liv. Den vill att vi ska fundera på frön vi sår, vattnet vi dricker, maten vi äter och alla andra otaliga tecknen av skapelsen. Rätt igenom, framhåller Koranen kunskap och reson som den rätta vägen till tro och Gudsmedvetande. Det står: “Ingen av Hans tjänare utom de som har (en djup inre) kunskap fruktar Gud (så som Han bör fruktas).” (Koranen, 35: 28).

Sammantaget påbjuder Koranen goda gärningar och förbjuder de onda genom att vägleda människan till ett rättfärdigt liv. Den svarar också på grundläggande existentiella frågor som berör det efterkommande och meningen med livet. Den bistår människor ett ramverk för deras existens, levnadsförhållanden, samhälle och hela skapelsen.