Vem är Muhammed?

År 571 e.Kr. föddes ett barn i Mecka, på den Arabiska halvön, till en adlig familj härstammandes profeten Ismail, son till Abraham. Hans namn var Muhammed, ”den högt prisade”. Vid tidig ålder blev han föräldralös och fick därför förståelse för de föräldrarlösa och de underpriviligierade. Muhammed växte upp till en ung man med en utomordentlig karaktär. Gud den Allsmäktige skyddade Muhammed från det onda arabiska levnadssättet i okunnighetens tidsålder, (Jahiliyya) såsom alkohol, otukt, stöld etc. Han kallades för al-Amin, den pålitlige, eftersom människor anförtrodde honom sina värdefullaste ting. Även innan Islam var Muhammed intresserad av de problem han upplevde i sin omgivning och eftersträvade efter ett samhälle byggt på dygdfullhet, såsom att förebygga de orättvisor främmande handelsmän utsattes för. 

Perioden som profet

Vid 40 års ålder, fick han genom ängeln Gabriel sin första uppenbarelse från Allah, under den nionde månaden (Ramadan) i månkalendern. Det allra första budskapet av Islam, livsstilen som Muhammed sändes för att lära, uppenbarades för honom och betonade vikten av anskaffningen och spridningen av kunskap och löd såhär: “Läs i din Herres namn som skapade dig!”. 

Under en period av 23 år fortsatte han ta emot uppenbarelser. Koranen, namngiven av Allah, sänd till hela mänskligheten hade ett grundläggande budskap; tron på Guds enhet, Skaparen, Hans änglar, Guds budbärare, Hans böcker, domedagen och Hans gudomliga förutbestämmelse över hela Sin skapelse.

Under de första 13 åren som profet inbjöd han människor till att överge avgudadyrkan och att endast tro på den ende Guden. Khadidja, profetens fru som är vördad av muslimer var den första muslimen. Efter att profeten förmedlade detta budskap, ansåg invånarna i Mecka, olyckligtvis honom som ett hot mot deras sätt att leva, och deras avgudadyrkan. Han kämpade för de svaga och utsattas rättigheter, vilket framkallade ilska och vrede hos de starka. Han stod vid de fattiga och förtryckta.

I försöken att övertala honom att överge sitt budskap utsattes han för olika slags komplotter såsom mutning, tortyr och utvisning. Trots allt förtryck övergav ingen av hans anhängare Islam. År 622 e.Kr. fick Muhammed en order från Gud att emigrera till Medina, en stad norr om Mecka. Denna händelse var så viktig att Islamiska kalendern börjar vid just denna utvandring (hijrah). I Medina bildade muslimerna ett sammanhållande samhälle.

Många människor från olika religioner, stammar och raser omfamnade Islam. Människor från olika trakter, påverkades alla av profetens enastående nåd och karaktär.

Tio år efter utvandringen till Medina, återvände profeten Muhammed till Mecka med en armé bestående av 10,000 män som alla hade strikta order om att inte spilla någon blod och att ingen hämnd skulle utkrävas. Han red respektfullt in i Mecka på sin kamels rygg, bugandes så djupt att hans huvud nästan vilade på hennes nacke. När han anlände till staden sa han till dess invånare: “Jag säger till er vad profeten Josef (Yusuf) sade till sina bröder, “Den här dagen kommer ingen klandras. Må Gud förlåta er. Ni är fria”.

Följande året under vallfärdssäsongen, höll han ett farvältal då han sade: 

“Vi har nu lämnat dagarna av okunnighet bakom oss. Vi måste kapa alla band med ocker. Rättvisa ska råda och ingen ska någonsin förtryckas; alla män är lika, svart eller vit, rik eller fattig, Arab eller icke-Arab. Det som skiljer oss från varandra är fromhet; hedendomens tid är för evigt förbi…”

Under denna period, uppenbarades denna vers för honom: “Denna dag har Jag fullbordat det religiösa regelverket för er och skänkt er Min välsignelse i fullaste mått. Jag har beslutat att underkastelse under Guds vilja skall vara er religion.” (Koranen, 5:3). Muhammed dog under 632 e.Kr. och begravdes i Medina, Saudiarabien.